Kan det vara så att de som inte få leva är de som gör himlen vacker för oss.
Kan det vara så att de som lämnar oss bakom är de som vakar över oss,
skyddar oss mot onskan.
Kan det vara så att deras tårar faller till marken som regn mot din kind,
en augustikväll som läppar in i din hud.
och visst kan det vara så att de väntar där uppe på oss, att få leva tillsammans igen.
Någonstans uppe bland molnen måste det finnas en ängel för oss.
Säg mig det är så.
Som bryr sig om varför vi lever, om vi lever eller dör.
Säg mig det är så.
Vem tröstar i nöd när dina tårar faller ner för din kind. All din längtan bränner djupa hål inom dig.
Vi håller hårt och vi delar din sorg.
finaste mamma♥